Det är ofta som jag hör hur folk pratar till varandra som inte alltid rimmar så skönt i mina öron. För några veckor sedan var ett sådant tillfälle. Jag gick i affären för att handla mat och på flera ställen mötte jag de där två som hade en hemsk ton emot varandra, den ena var helt klart den som klankade och den andra såg mest ledsen ut. Det var kommentarer om mat, godis; “men det där ska väl inte du äta som är så tjock, tittar du dig aldrig i spegeln?”. Jag reagerade redan första gången när jag mötte dom och tänkte; men snälla rara det är väl inte upp till dig att bedömma om han/hon är tjock eller inte? ? Det kanske är personens eget val att se ut så och mår kanske jättebra i just den vikten och formen?!

Jag tänker ganska ofta på hur vi människor är mot varann, alla kanske inte mår bra i att vara underviktiga eller öveviktiga men det kanske heller inte gör saken bättre i att vi då trycker ner dom ytterligare i skorna. För honom eller henne kanske det är en ren pina och att höra just den där kommentaren då, den skadar förmodligen mer än vad den gör nytta!

Jag mötte hur som helst dessa två en gång till och då hörde jag samma person säga “nä men jag ska då aldrig bli så tjock som du”, i det läget kunde jag inte bara gå förbi utan att markera så jag stannade upp och blängde på personen som återigen klankade. Han/hon blev ganska paff av att jag blängde och valde att titta ner i golvet. För mig kändes det skönt att kanske genom att jag faktiskt reagerade fick personen att tänka till!! Nästa gång kanske det är du som råkar ut för någon som tycker att du har fula skor, eller har stor rumpa.

Jag tror att det är jätteviktigt att faktiskt acceptera varandra som man är. Uppmuntra och stötta varandra är min melodi – och kom ihåg det finns inget facit på hur din eller min kropp SKA se ut! ?